5. Planering och genomförande

Denna fas kan till exempel genomföras så här

Personen som främjar informationsdelning i organisationen och dataförvaltaren

  • bedömer möjligheterna att dela data bl.a. i fråga om åtkomsträttigheter,
  • bedömer fördelarna och riskerna med samt kostnaderna för att dela data,
  • bedömer behovet av att anonymisera och aggregera data,
  • bedömer kvaliteten på delade data och metadata,
  • väljer en licens för att dela data och
  • beslutar om att öppna data.

Dataskyddsexperten

  • konsulteras för att identifiera informationssäkerhets- och dataskyddsrisker och
  • konsulteras om behovet av att anonymisera och aggregera.

Organisationens IT-experter och den som ansvarar för data som delas

  • bedömer det tekniska genomförandet av datadelningen, till exempel om data delas som fil eller med hjälp av programmeringsgränssnitt.

Definition av information som ska öppnas

Bild: Faser för definition av information som ska öppnas

I det här avsnittet beskrivs sådant som det är bra för organisationen att bedöma och definiera när organisationen börjar planera att öppna information i praktiken. Samtidigt är det också bra att fundera över om det i samband med att datamängden öppnas också är möjligt att öppna processen för produktion av datamängder (beräkningsregler, algoritmer e.d.).

I organisationer som redan har öppnat information har definitionen av den information som ska öppnas i allmänhet genomförts enligt faserna nedan. Mer information om ämnet finns i tjänsten data.europa.eu, i handboken om publicering av öppen information (på engelska, pdf).

Introduktion till organisationens informationshanteringsmodell

Det är bra att inleda definitionen av information som ska öppnas genom att identifiera,

  • vem som förvaltar och ansvarar för informationen som ska öppnas och det bakomliggande informationssystemet samt
  • vilka fall av användning av den öppnade informationen som är möjliga.

Som hjälp kan man till exempel utnyttja organisationens informationshanteringsmodell, där organisationens informationsresurser beskrivs. För att öppna information kan man även stödja sig på den ansvariga personens hjälp, om organisationen har anvisat resurser för denna uppgift. Du hittar mer information om informationshanteringsmodellen i fas 4 av verksamhetsmodellen.

Beaktande av faktorer som påverkar delningen av information

På det praktiska planet ska organisationen identifiera hur den information som organisationen samlar in och administrerar har skapats samt vilka typer av avtal och lagstiftning som hänför sig till informationshelheterna. När man definierar den information som ska öppnas ska man beakta 

  • eventuell lagstiftning som gäller informationen,
  • ägarskapet av datamängden, 
  • upphovsrätter, 
  • utlämnande av information, 
  • dataskydd, 
  • informationssäkerhet och
  • faktorer i anslutning till beskrivningar eller metadata. 

Du kan läsa mera om lagstiftningen som gäller delning av information i fas 2, Lagstiftning och skyldigheter. Du kan läsa mer om säkerställande av dataskydd senare i denna fas. Beskrivning av metadata specificeras i fas 6 av verksamhetsmodellen, Publicering

Om ovan nämnda faktorer inte begränsar delningen av information kan man härnäst tillsammans med informationsförvaltaren utreda hur datamängden i praktiken kan bildas och delas tekniskt. Det är också bra att definiera täckningen och precisionsgraden för de datamängder som ska öppnas, så att informationens nyttopotential eller användbarhet inte blir lidande. 

Utnyttjande av standarder

När det definieras vilken informations som ska öppnas är det bra att utreda om det finns nationella eller internationella standarder för att öppna information (till exempel för informationsmodellering och format) eller om någon annan aktör redan har öppnat motsvarande data, varvid datamodellen kan användas även för det material man själv öppnar. När man använder internationella standarder lönar det sig att beakta skillnaderna i lagstiftningen i olika länder, särskilt vad gäller dataskydd. 

Till exempel i den nationella portalen för öppna data, dvs. Öppnadata, används datamodellen DCAT-AP (på finska) för att beskriva materialets metadata. DCAT-AP är en applikationsprofil  för användning av DCAT-standarden i Europa, vilken definierats av Europeiska dataportalen (EDP). En beskrivning av datamodellen DCAT-AP finns också på Interoperabilitetsplattformen.

Dessutom har Finlands sex största städer skapat en lista över andra internationella standarder (google sheets, på engelska) enligt vilka information också har delats i Finland.​​​​

Organisationernas tips

Tips av Helsinki Region Infoshare

Det viktigt att utse en tydlig instans (ansvarig) för öppnande av information, som utomstående kan kontakta i ärenden som gäller öppna data. Dessutom lönar det sig att ordna till exempel utvecklarmöten där man kan samla in respons redan innan informationen öppnas.

Meteorologiska institutets tips

Informationsförvaltaren bör beakta hur metadata och verbal beskrivning produceras ur materialet samt hur man svarar på ett eventuellt behov av användarstöd efter publiceringen.

Lantmäteriverkets tips

För att ägarskapet ska vara klart ska informationsförvaltaren gå igenom uppgifterna i detalj i fråga om upphovsrätt. Om data tidigare har licensierats som avgiftsbelagda ska övergångsperioden och kundkommunikationen planeras omsorgsfullt. Dessutom ska telekommunikationskapaciteten säkerställas.

Fördelar, risker och kostnader

I det här avsnittet beskrivs eventuella fördelar, risker och kostnader som öppnandet av information medför, vilka organisationen bör bedöma innan informationen öppnas. För att öppnandet av information ska lyckas är det nödvändigt att identifiera och bedöma dessa delområden.

Utifrån undersökningar har man kunnat identifiera flera samhälleligt betydande fördelar av att öppna information, vilka har uppkommit när informationen vidareutnyttjas. Sådana fördelar är till exempel:

  • förbättrade offentliga tjänster och kostnadshantering,
  • ökad konkurrens och uppkomst av nya tjänster samt
  • transparens i den offentliga förvaltningens verksamhet och stöd för undersökningar.

Bild: Fördelarna med att öppna information

Fördelarna med att öppna information kan också granskas via det värde som den öppnade datamängden skapar. Du kan läsa mer om fastställande av datamängders värde i fas 4 av verksamhetsmodellen. Mer information om fördelarna med att öppna information finns i EDP:s rapport The Economic Benefits of Open Data (på engelska, pdf).

Identifiering av riskerna är nödvändigt i processen för att öppna information, så att man kan förbereda sig på dem och hantera dem. Centrala risker i anslutning till öppnande och delning av information är att delad information eller delad information som kombinerats med annan information eventuellt används på ett sätt som ger upphov till störningar eller skada för samhället, medborgarna eller myndigheterna. Exempel på sådana fall är 

  • identitetsstölder,
  • utpressning eller bedrägerier och 
  • fysisk skada på samhällets infrastruktur, såsom el- eller datakommunikationsnätverk eller trafiknät och trafikbyggnader.

Öppnandet av datamängder medför ofta kostnader som i synnerhet riktas till öppnandet av de första datamängderna. Kostnaderna kan bestå av till exempel

  • anskaffning och upprätthållande av teknologi,
  • upprätthållande av datamängder,
  • val eller lösgöring av material och
  • uppföljning av användningen av datamängder samt stöd till användarna.

Hantering av informationssäkerhetsrisker

Informationshanteringsnämndens rekommendationer om informationssäkerhet

Informationshanteringsnämnden har utfärdat en rekommendationssamling om tillämpningen av vissa bestämmelser om informationssäkerhet (finansministeriets publikationer 2021:65), enligt vilken hanteringen av informationsrisker är en fortlöpande verksamhet och det är bra om informationshanteringsenheten beskriver målen, principerna, ansvaren och de centrala förfarandena i anslutning till den. Ledningen ansvarar för organiseringen och resursfördelningen i anslutning till hanteringen av informationsrisker. Dessutom upprätthåller informationshanteringsenheten datamängder som bildas av resultaten av riskbedömningarna och riskhanteringsplanerna, samt bedömer regelbundet om de är helt eller delvis sekretessbelagda eller säkerhetsklassificerade.

Informationsförvaltningsnämnden har också utfärdat en rekommendation om bedömning av informationssäkerheten i den offentliga förvaltningen (Julkri), som innehåller anvisningar om användningen av den (finansministeriets publikationer 2022:43). Bedömningskriterierna stöder behoven av att utveckla och utvärdera informationssäkerheten inom hela den offentliga förvaltningen. Den kan användas som hjälp vid bedömningen av informationshanteringslagen, förordningen om säkerhetsklassificering samt delvis också vid bedömningen av huruvida kraven på informationssäkerhet i dataskyddsförordningen uppfylls.

Digital säkerhet

Vid planeringen och genomförandet av öppnandet av information är det viktigt att säkerställa den digitala säkerheten. Digital säkerhet omfattar frågor som gäller riskhantering, kontinuitetshantering och beredskap samt cybersäkerhet, informationssäkerhet och dataskydd. Medborgare, företag och samfund måste även i en digital miljö kunna lita på etiskt hållbara, öppna och transparenta tjänster inom den offentliga förvaltningen.

I statsrådets principbeslut om digital säkerhet inom den offentliga förvaltningen (Finansministeriets publikationer 2020:23) fastställs utvecklingsprinciperna och de centrala tjänsterna för främjande av säkerheten i den digitala verksamhetsmiljön. Finansministeriet har tillsatt en strategisk ledningsgrupp för digital säkerhet inom den offentliga förvaltningen för att främja digitaliseringen och balansen inom den digitala säkerheten.

Bekanta dig närmare med åtgärder och material som gäller utvecklingen av den digitala säkerheten.

HRK-metoden

De delområden som behandlas i detta avsnitt kan bedömas med hjälp av HRK-metoden, som utvecklats för bedömning av nyttopotential, risker och kostnader och som ger en riktgivande sammanställning av dessa delområden.

Metod för bedömning av nyttopotential, risker och kostnader i anslutning till öppnande av information

I verksamhetsmodellen för datadelning har man utvecklat en bedömningsmetod som hjälper organisationer inom den offentliga förvaltningen att bedöma nyttopotentialen för öppnande och delning av egna datamängder samt riskerna och kostnaderna i anslutning till delning. Bedömningsmetoden kallas också HRK-metoden (nytta, risker och kostnader).

HRK-Ladda ner bedömningsverktyget HRK (på finska, Excel-fil) 

HRK-verktyget är en Excel-blankett som ger ett sammandrag av bedömningsresultaten utifrån de svar du angett. Utifrån svaren fastställs nyttopotentialen, riskprofilen och kostnaderna för öppnandet av datamängderna. Det är bra att beakta att det sammandrag som fås på basis av svaren endast är en riktgivande sammanställning av olika observationer – det är inte en rekommendation. Varje organisation fattar självständigt beslut i anslutning till öppnande av information med beaktande av lagstiftningen (bl.a. rätten att få och lämna ut information), de officiella rekommendationerna och organisationens egna riktlinjer. Sammanfattningen kan till exempel användas som bakgrundsmaterial för att motivera eventuella fördelar med att öppna information för beslutsfattande instanser.

HRK-metoden grundar sig på bedömningsmetoder som används av finländska och utländska organisationer inom den offentliga förvaltningen. Den första versionen av metoden har utvecklats av bland annat National Institute of Standards and Technology, Washingtons universitet, Harvards universitet och flera andra expertorganisationer.

Med hjälp av bedömningsmetoden kan man:

  • prioritera ordningen för öppnande av datamängder när resurserna är begränsade
  • identifiera datamängder vars öppnande är förknippat med olika risker
  • få en uppfattning av kostnaderna för att öppna datamängder
  • identifiera datamängder som har störst nyttopotential för externa intressentgrupper (dataanvändare) 
  • kartlägga eventuella inkomster från informationsdelningen
  • göra öppnandet av datamängder och beslutsfattandet i anslutning till delandet systematiskt

Bedömningsmetoden är riktad till de personer inom organisationer som ansvarar för att öppna information. Dessa kan vara till exempel de som ansvarar för datamängder, informationsförvaltningschefer eller de som koordinerar öppnandet av data. Dessutom lönar det sig att inkludera experter från varje delområde i bedömningens olika skeden, allt från tekniska experter till dataskyddsansvariga.

Säkerställande av dataskyddet

I det här avsnittet beskrivs bedömningen av behovet av aggregering och anonymisering av de datamängder som ska öppnas samt organisationsspecifika rutiner för att säkerställa dataskyddet för de datamängder som ska öppnas. Här beskrivs även genomförandet av den aggregering, anonymisering eller pseudonymisering som eventuellt behövs.

I det här skedet är det bra att tillsammans med den dataskyddsansvariga noggrant överväga om de datamängder som man har planerat att dela är offentliga och om de eventuellt innehåller personuppgifter eller annan information som är kritisk för samhällets funktion. I detta sammanhang lönar det sig också att bedöma om den information som ska öppnas behöver behandlas så att man till exempel inte bryter mot kraven i EU:s allmänna dataskyddsförordning.

Anonymisering, aggregering och pseudonymisering

Anonymisering innebär att uppgifterna behandlas så att det inte längre är möjligt att direkt eller indirekt identifiera personerna. Identifieringen ska förhindras på ett oåterkalleligt sätt och så att den personuppgiftsansvarige eller någon annan utomstående aktör inte längre, med de uppgifter de förfogar över, kan ändra uppgifterna tillbaka till en identifierbar form. Identifikationsuppgifter kan till exempel raderas eller generaliseras (aggregeras) till en sådan nivå att en enskild person inte längre kan identifieras. Identifikationsuppgifter är till exempel namn, adresser, telefonnummer eller personbeteckningar.

Aggregering innebär att informationen på basis av en eller flera faktorer omgrupperas till en grövre nivå. Informationen kan kombineras/förgrovas på en allmän nivå eller ändras till statistiskt format så att uppgifterna om en enskild person inte längre kan identifieras.

Pseudonymisering innebär att personuppgifter behandlas så att de inte längre kan kopplas till en viss person utan tilläggsuppgifter. Sådana tilläggsuppgifter ska förvaras noggrant åtskilda från personuppgifterna.

Beaktande av offentlighetsprincipen vid öppnande av information

Enligt offentlighetsprincipen (offentlighetslagen 621/1999) är myndigheternas handlingar offentliga om inte något annat särskilt föreskrivs i offentlighetslagen eller någon annan lag. Det är dock viktigt att beakta att en offentlig handling kan innehålla personuppgifter och att utlämnande av personuppgifter alltid kräver en lagenlig grund, även om det är fråga om en offentlig handling. Myndigheten ska bedöma om personuppgifterna i handlingen kan lämnas ut. Offentlig information innebär alltså inte nödvändigtvis att informationen kan offentliggöras, eftersom en offentlig handling kan innehålla personuppgifter som inte kan offentliggöras även om det inte är fråga om sekretess. Sekretess förutsätter en sekretessgrund enligt offentlighetslagen och sekretessbestämmelser finns också i speciallagstiftningen.

Iakttagande av EU:s allmänna dataskyddsförordning

Så länge som en person kan identifieras direkt på basis av uppgifterna, eller uppgifterna kan återställas till en identifierbar form är de fortfarande personuppgifter och omfattas av EU:s allmänna dataskyddsförordning.

Enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning ska vissa personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden utse ett dataskyddsombud. Skyldigheten gäller alla myndigheter och organ inom den offentliga förvaltningen. Dataskyddsombudet ger råd gällande dataskydd till den personuppgiftsansvarige och de anställda som behandlar personuppgifter. Han eller hon följer upp hur förordningen följs samt hur informationen och utbildningen om dataskydd genomförs i den egna organisationen. Dataskyddsombudet ger råd om konsekvensbedömningar och fungerar som kontaktpunkt för tillsynsmyndigheten.

Dataombudsmannens byrå är en nationell tillsynsmyndighet som övervakar att dataskyddslagstiftningen följs. Dataombudsmannen och de biträdande dataombudsmännen är självständiga och oberoende i sina uppgifter. Vid dataombudsmannens byrå finns en expertnämnd (mandatperioden är 1.10.2020–30.9.2023) som har till uppgift att på begäran av dataombudsmannen ge utlåtanden om viktiga frågor i anslutning till tillämpningen av lagstiftningen om behandling av personuppgifter. Mer information på webbsidorna för dataombudsmannens byrå.

Bekanta dig närmare:

Organisationernas praxis

Nedan kan du läsa om organisationers dataskyddspraxis i anslutning till öppnande av information, till exempel om aggregering och anonymisering.

Statskontorets praxis

Statskontorets analytiker genomför analyser på uppdrag. I analyserna används i huvudsak statens gemensamma informationsplattform, dit material som definieras i uppdraget förs. Med hjälp av en datanavigator fastställer analytikern tillsammans med uppdragsgivaren de informationsområden som behövs för analysen. I navigatorn beskrivs uppgifterna i statens gemensamma serviceproducenters system. I beskrivningen definieras om fältet kan innehålla person- eller sekretessbelagd information tillsammans med serviceproducenten och ämbetsverken. För de beskrivna fälten skapas på förhand fastställda bestämmelser om maskering.

Analytikern beställer uppdragsenliga data av dataingenjören. Dataingenjören hämtar de kolumner som behövs för uppdraget från serviceproducenternas system via gränssnitt, och avlägsnar eventuella onödiga kolumner för att minimera informationen och maskera uppgifterna i enlighet med regelverket:

  • Textfält som eventuellt innehåller personuppgifter raderas
    • T.ex. tas förklaringarna till uppföljningsobjekt 1 och 2 bort från uppgifterna om ekonomisk uppföljning
    • Fält med t.ex. personnamn eller e-postadresser raderas
  • I materialet krypteras personens identifikationskoder med en krypteringsalgoritm så att det ursprungliga värdet inte kan identifieras, samtidigt som identifikationskoden bevaras
    • Innehållet i de fält som innehåller personbeteckning behandlas t.ex. med hjälp av kryptografisk tätningsfunktion som en teckensträng från vilken det ursprungliga värdet inte direkt kan härledas
  • Statskontoret har inte nödvändigtvis rätt till uppgifter på en viss precisionsnivå, men aggregeringar som producerats av uppgifterna kan vara offentliga. I dessa fall förgrovar (aggregerar) tjänsteleverantören materialet tillsammans med ämbetsverken till en fastställd offentlig nivå specifikt för varje fall. Med förgrovning/aggregering avses i detta sammanhang att informationen omgrupperas till en grövre nivå på basis av en eller flera faktorer.
    • I stället för verksamhetsenheten anges t.ex. summan eller medeltalet på bokföringsenhetsnivå
    • Resor till olika kontinenter anges t.ex. i stället för resor till ett enskilt land

Den maskerade, minimerade informationen överförs till en analysplattform för analytikerns bruk. Analytikern genomför analysen utifrån maskerade data som inte innehåller direkta personuppgifter. Om analytikern ändå upptäcker att data eventuellt innehåller direkta personuppgifter, meddelar han eller hon detta till dataingenjören, så att maskeringsregelverket för fälten i fråga kan korrigeras. Varmed materialet inte behandlas innan korrigeringen har gjorts och data är fri från personuppgifter. När analysen har genomförts förgrovar analytikern resultatet till en statistisk nivå innan resultaten presenteras för uppdragsgivaren, dvs. säkerställer att de grupper som presenteras innehåller uppgifter om minst fem personer, så att individen inte kan identifieras i resultaten.

Statistikcentralens praxis

Vid säkerställandet av dataskyddet för datamängder är det viktigt att granska att det i de datamängder som behandlas inte finns målenheter vars identitet eller egenskaper kan avslöjas direkt eller indirekt. Direkt identifiering kräver att datamängden innehåller en entydig egenskap hos målenheten, till exempel namn, adress, FO-nummer. Det är fråga om indirekt identifiering när målenheten kan identifieras med hjälp av flera egenskaper, till exempel kommundirektören som yrkesuppgift och kommunen där personen arbetar som tilläggsuppgift. Egenskaperna hos en enskild målenhet kan avslöjas även utan att målenheten identifieras i en situation där en större grupp som målenheten tillhör delar vissa egenskaper som är lika. Till exempel i enkäten om arbetshälsa har alla personer vid en viss avdelning svarat på enkäten och uttryckt sitt missnöje med den fysiska arbetsmiljön.

Vid bedömningen av risken för avslöjande är det stor skillnad om man talar om material på enhetsnivå eller sammanställd, dvs. på något sätt aggregerad information. När man behandlar material på enhetsnivå, där egenskaperna hos en enskild målenhet granskas objektspecifikt, kan indirekt avslöjande fortfarande vara möjligt även om uppgifterna har förgrovats enligt egenskaper. Ett bra exempel är datamängder som granskar målenhetens situation på längre sikt. En personens flytt- eller arbetshistoria kan mycket snabbt leda till en situation där möjligheten till indirekt identifiering inte kan uteslutas även om uppgifterna skulle förgrovas något. I fråga om enhetsmaterial ska risken för avslöjande granskas omfattande med beaktande av flera egenskaper samtidigt. I allmänhet leder anonymiseringen av enhetsmaterial med hjälp av förgrovningar och avgränsning av information till att små datamängder som främst används för exempeländamål produceras. Alternativa dataskyddsmetoder är till exempel användning av förvirrande dataskyddsmetoder, (fler)imput eller produktion av syntetiskt material.

Statistikcentralen har producerat anonyma datamängder på enhetsnivå som är avsedda för undervisningsbruk. Resultaten från dessa material kan vara riktgivande, men de lämpar sig under inga omständigheter för statistiska utredningar eller vetenskaplig forskning. Mer information om undervisningsmaterialen.

I fråga om sammanställd eller aggregerad information talar man om uppgifter där man har samlat värden som flera målenheter fått för egenskapen. Dessa uppgifter kan delas in i frekvenstabeller som beskriver antalet målenheter och mängdtabeller som beskriver egenskapernas värden. I tabellerna anges till exempel egenskapens summor eller medelvärden. I fråga om frekvenstabellerna fastställs risken för avslöjande enligt varje cells cellvärde som ett tröskelvärde. Cellen ska innehålla minst denna mängd målenheter. Tröskelvärdet beror på de egenskaper som granskas. Statistikcentralen producerar den officiella befolkningsstatistiken delvis till och med genom att inkludera enskilda personer i statistiken. I allmänhet kräver skyddet dock minst tre målenheter i cellen. Med detta minimivärde undviker man en situation där två målenheter som delar samma egenskaper kan dra slutsatser om varandras värden utifrån publicerad information. Vid Statistikcentralen används ett högre tröskelvärde när man granskar uppgifter på regional nivå som är noggrannare än kommunens (tröskelvärdet kan stiga till femtio när man granskar rutdata) och i allmänhet är tröskelvärdet tio om det är fråga om särskilda datagrupper eller brottsuppgifter enligt dataskyddsförordningen.

I fråga om mängdtabeller räcker det inte med att enbart granska tröskelvärdet för att förhindra slutledningen av värdena för egenskapen hos en annan målenhet, om målenheterna finns i samma cell. Då använder Statistikcentralen dessutom dominansregeln för identifiering av celler som riskerar att avslöjas. Med dominansregeln skyddas celler där en enskild målenhet eller flera målenheter tillsammans dominerar, dvs. producerar största delen av cellens värde. Om man i cellen till exempel granskar företagens omsättning enligt näringsgren och region vill man inte att ett enskilt stort företags värde ska kunna härledas från en cell där de övriga företagen har en mycket liten omsättning i förhållande till det största.

De primära cellerna med risk för avslöjande kan fastställas med hjälp av tröskelvärdet eller dominansregeln. Om uppgifterna raderas, dvs. täcks över i de datamängder som publiceras, är det lätt att omräkna deras värden om datamängder också innehåller marginalbelopp, dvs. summor över rader och kolumner. Då ska kompletterande täckning användas för att säkerställa att uppgifterna skyddas. När det gäller kompletterande täckning finns det specialprogram som säkerställer ett tillräckligt skydd för sekundär täckning vid bestämning av celler. Sådana specialprogram är till exempel Tau-Argus och R-paketet sdcTable. Mer information om programvara i GitHub (på engelska).  

Tilläggsuppgifter om skydd av uppgifter i Statistikcentralens material som är riktat till forskare:

HRI:s instruktion för bedömning av behovet av aggregering och anonymisering av enkätdata

Helsinki Region Infoshare har tillsammans med Helsingfors stads dataskyddsombud skapat anvisningar för att öppna förfrågningsdata (och andra data som innehåller personuppgifter) (på finska).

VAHTI-arbetsgruppernas goda praxis, stödmaterial och andra publikationer

VAHTI är samarbets-, berednings- och samordningsorgan för organisationer som ansvarar för utvecklandet av den digitala säkerheten inom den offentliga förvaltningen och produktionen av centrala tjänster. Organisationerna kan utnyttja bästa praxis och VAHTI-anvisningar för att utveckla säkerhetens olika delområden.

VAHTI-verksamheten överfördes till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i början av år 2020.

Föråldrade rekommendationer kan utnyttjas genom att tillämpa och beakta den ändrade lagstiftningen.

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata har genomfört flera utbildningar på temat Ett digitalt säkert liv i eOppiva, till exempel webbutbildningen Riskhantering i den digitala världen (på finska) samt webbutbildningen Dataskyddets ABC - Djupdykning i dataskyddet (på finska).

Val av delnings- och filformat

I det här avsnittet beskrivs i vilka format informationen kan delas och vilket format det lönar sig att beakta när man väljer. I det här avsnittet har vi samlat nyttig information som det lönar sig att utnyttja vid valet av delnings- och filformat.

Informationen kan delas som filer, via programmeringsgränssnitt eller via en nedladdningstjänst. Det tekniska genomförandet av informationsdelningen beror i hög grad på hurdana lösningar för delning som har utvecklats i informationssystemet. Om information kan delas från ett informationssystem via gränssnitt, lönar det sig att i planeringen av gränssnitten dra nytta av de nationella API-principerna. I systemet kan man få ut information i filformat som en rapport av batchtyp och/eller via programmeringsgränssnittet. I äldre informationssystem har man mer sällan utvecklat eller kan mer sällan utveckla ett programmeringsgränssnitt, varmed det eventuellt är möjligt att dela information endast som batchfiler.

Det är bra att dela datamängden i flera olika format om det är möjligt. Till exempel kan man utöver gränssnittet också erbjuda en nedladdningsbar fil. När öppna data publiceras som en nedladdningsbar fil är det bra att alltid när det är möjligt använda öppna dataformat, dvs. filformat. Du kan läsa mer om klassificering av filformat i Tim Berners-Lees modell med fem stjärnor (på engelska).

Bild: Tim Berners-Lees modell med fem stjärnor (anpassat från källan: 5-star Open Data).

Vilket delningssätt lämpar sig för hurdana data?

Vid valet av sätt för att dela datamängder ska man beakta de lagar som gäller rätten att få uppgifter, utlämnande av uppgifter och tillhandahållande av uppgifter i maskinläsbar form och de skyldigheter som följer av dem, såsom paragraferna 22 och 24 i informationshanteringslagen. Dessutom ska eventuella ändringar som behövs i datamängderna beaktas, såsom pseudonymisering eller anonymisering. Detta behandlas i det föregående avsnittet.

Delning av information som öppet filformat

Filer lämpar sig för små och i synnerhet statiska datamängder vars data inte ändras ofta. Data som har öppnats på ett högklassigt sätt delas i öppet filformat, vilket i allmänhet gör det möjligt att behandla data på nytt oberoende av programvara.

Med öppet filformat avses ett sådant icke-kommersiellt filformat som vem som helst kan utnyttja avgiftsfritt. Användningen av öppna filformat begränsas inte av upphovsrätt, patent, varumärken eller andra begränsningar. Till exempel Microsofts filformat .docx- eller. xslx är inte öppna, utan kommersiella, och det är svårt att använda dem med gratis programvara. Enligt Tim Berners-Lees modell med fem stjärnor (på engelska) får data som publicerats i ett öppet filformat minst 3/5 stjärnor.

I listan nedan finns tips för publicering av olika typer av datamängder:

  • Data i textform: TXT. Det enklaste och säkraste filformatet för att publicera text är.txt.
  • Data i tabellform: CSV. Det bästa och enklaste filformatet för tabeller är .csv (Comma-separated Values). Det är enkelt att skapa filer i CSV-format med allmänna kalkylprogram som Microsoft Office Excel genom att välja csv som filformat när man ska spara.
  • Geografisk information, små vektordata: GeoJSON, KML, Esri shapefile (shp) eller GeoPackage. I de två första används det globala koordinatsystemet WGS84 för att beskriva koordinaterna. Systemet är lätt att hantera med flera olika program och verktyg. Shp-filen stöder å sin sida flera koordinatsystem, även sådana som utvecklats för finländska förhållanden.
  • Geografisk information, stora rasterdata: GeoTIFF eller NetCDF. Data kan publiceras i rasterformat till exempel i GeoTIFF-filformat.

Om information delas i PDF-format är det bra att beakta vilken PDF-version som används och se till att data är i maskinläsbart format. På 1990-talet utvecklade och patenterade Adobe PDF som kommersiellt filformat. År 2008 standardiserades version 1.7 (ISO 32000-1) till en nästan öppen standard, men en del av dess egenskaper var fortfarande endast Adobes egendom (till exempel Adobe XML Forms Architecture, Adobe JavaScript). I versionen PDF 2.0 (ISO-32000-2) som publicerades år 2017 var alla egenskaper emellertid öppna. Mer information om öppna filformat (på engelska).

Bekanta dig med Wikipedias omfattande lista över öppna filformat (på engelska).

Delning av information via programmeringsgränssnitt (API)

Vad är API?

Programmeringsgränssnitt, dvs. API (Application Programming Interface), är dokumenterade gränssnitt som gör det möjligt för programvara, applikationer eller system att utbyta information eller funktioner sinsemellan. Programmeringsgränssnittet erbjuder information eller funktion i maskinläsbar, dokumenterad form så att någon annan programvara, applikation eller system kan utnyttja den programmässigt. Till exempel får reseplanerarappen information från kollektivtrafikens programmeringsgränssnitt om när bussen anländer till hållplatsen och visar informationen för användaren.

I denna verksamhetsmodell avses samma sak med API, programmeringsgränssnitt och det tekniska gränssnitt som definieras i informationshanteringslagen. Anmärkningsvärt är att programmeringsgränssnittet inte avser användargränssnitt avsedda för slutanvändare, utan programmeringsgränssnittet används alltid av någon annan programvara, applikation, applikationskomponent eller system.

Varför använda programmeringsgränssnitt för att dela information?

Att dela information via programmeringsgränssnitt är på många sätt lönsamt och nyttigt, i synnerhet om det finns mycket information och informationen uppdateras ofta eller i realtid, det vill säga att det är fråga om så kallade dynamiska data. Tågtidtabeller eller väderleksuppgifter är exempel på sådana data. Det är dock bra att komma ihåg att även fildelning är till nytta särskilt för de personer och aktörer som inte kan utnyttja programmeringsgränssnitt. Att dela filer kan också kräva mindre resurser av den som delar informationen än att skapa och upprätthålla ett nytt gränssnitt, om organisationen inte heller i övrigt använder gränssnitt.

Programmeringsgränssnittet kan vara ett webbaserat gränssnitt som grundar sig på fil- eller databasprotkoll eller andra protokoll och har genomförts med till exempel REST-, SOAP- eller GraphQL-teknik. Det väsentliga är att programmeringsgränssnittet erbjuder information i maskinläsbar, dokumenterad form så att någon annan programvara, applikation eller system kan utnyttja den programmässigt. Det är bra att tillhandahålla informationen via webbaserade gränssnitt, om det är möjligt och ändamålsenligt.

Webbaserade gränssnitt kan utnyttjas både i interna och externa gränssnitt och olika datasäkerhetskontroller kan genomföras i dem i stor utsträckning. Filformatet som ska delas beror på dataöverföringsprotokollet, i webbaserade gränssnitt utnyttjas till exempel i allmänhet HTTP-baserat dataöverföringsprotokoll eller -arkitektur, såsom REST. API-gränssnitten lämpar sig också väl för delning av statistikdata i databasform. Bekanta dig till exempel med materialet i Statistikcentralens öppna databasmaterial.

Det är viktigt att gränssnitten beaktas i organisationens övriga informationshantering och verksamhetsprocesser samt i målen för ledning genom information. Det väsentliga är att organisationen definierar vilka eller hurdana datamängder som erbjuds eller utnyttjas internt och externt via programmeringsgränssnitten, och vilka datamängder som borde tas i bruk via gränssnitten. Internt tillhandahållande och utnyttjande kan göras via interna gränssnitt (internt API). Externt tillhandahållande och utnyttjande kan göras med partnergränssnitt (partner API) eller offentliga gränssnitt (offentligt API) enligt klassificeringen av information. Observera att om informationen inte kan erbjudas som öppen information kan det krävas att Suomi.fi-informationsleden används för att dela informationen.

Vid planeringen och utvecklingen av programmeringsgränssnitt lönar det sig att utnyttja de nationella API-principerna. API-principerna för den offentliga förvaltningen erbjuder aktörer inom den offentliga förvaltningen stöd och anvisningar för utveckling, hantering och filformat för programmeringsgränssnitt. API-principerna stöder bland annat definition, ansvarsfördelning, främjande av interoperabilitet, upphandling, testning och implementering av programmeringsgränssnitt. I samband med planeringen av gränssnittet är det bland annat viktigt att fastställa hur förändringarna i gränssnittets livscykelplan eller servicenivå ska hanteras.

Tilläggsuppgifter och stödmaterial för att utveckling, hantering och filformat för programmeringsgränssnitt:

Jämförelse av formerna för delning av information

Med hjälp av tabellen nedan kan man bedöma valet av lämplig form för delning. I tabellen strävar man efter att lyfta fram skillnader.

Jämförelse av formerna för delning av information
 FilGränssnitt (API)
AnvändarvänlighetOftast enklast att använda. Små CSV-filer kan till exempel öppnas med vanliga kontorsprogram

I praktiken används gränssnitt ofta endast av personer som kan programmera.

Planeringen av gränssnittet påverkar hur lätt det är att använda. I planeringen är det bra att beakta gränssnittets hela livscykel.

Tekniskt kunnande som krävs av upprätthållarenKräver ingen särskild teknisk kompetens.Kräver kompetens både i utveckling och underhåll av gränssnitt.
Mängden informationLite informationMycket information
Avgränsning av dataFrån data som publicerats som fil laddas alltid hela materialet på en gång

Data begränsas på basis av begäran eller så är det möjligt att söka alla uppgifter på en gång.

Gränssnittet kan också erbjuda filer.

Förändringstakt av dataFilen lämpar sig i första hand för data som ändras mycket lite/sällan. Om data ändras måste den uppdaterade versionen delas separat.Gränssnitt rekommenderas för data som ändras ofta.
Uppföljning av användningenUtmanande eftersom filen enkelt kan kopierasEnkelt eftersom det går att samla in analyser från gränssnittsinbjudningar, t.ex. IP-adress, enkät, klockslag, datum, enkätsvar osv.
Praktiskt exempelPostnummer, statsbudgeten, de mest populära förnamnen, småskalig statistikVäder- och tidtabellsuppgifter, företagsuppgifter, rörlighet

 Exempel på organisationers sätt att dela information

Meteorologiska institutets delningssätt

Meteorologiska institutet delar sina datamängder från sina egna gränssnittstjänster och Amazons tjänst för öppna data.

Helsinki Region Infoshares tips för valet av delningssätt

Tjänsten Helsingfors Region Infoshare för städerna i huvudstadsregionen har sammanställt tips för bedömningen av den tekniska genomförbarheten. Frågorna nedan är till hjälp vid bedömningen.

I vilket format kan man öppna data?

Som fil:

  • Fil där data upprätthålls (xlsx / csv / shp /...) 
  • Uppgiften tas manuellt ur systemet
  • Uppgiften tas automatiserat ur systemet
  • I allmänhet ett snabbt och avgiftsfritt sätt att öppna data, men kräver ofta manuell och minnesbaserad uppdatering

Via gränssnitt:

  • Programmeringsgränssnitt görs automatiskt för information som tas ur systemet
  • Programmeringsgränssnitt skapas i systemet/dess kopia
  • I början krävs mer arbete och resurser, men ingen separat uppdatering krävs

Frågor som det är bra att fundera på vid val av dataformat:

  • Hur ofta uppdateras/uppdaterar man data?
  • Hur stor är datamängden?
  • Är data realtidsdata eller t.ex. årlig information?
  • Hur mycket manuellt arbete krävs för att redigera data?
  • Vad kan data användas till?
  • Finns det standarder?
  • Har någon annan aktör redan öppnat motsvarande data? Hur har det gjorts? Skulle det vara möjligt att öppna data i motsvarande format?

Helsinki Region Infoshare har infört verktyget Datasette, som gör det möjligt att publicera data som är tillgänglig via gränssnitt i filformat. Mer information om verktyget Datasette på HRI:s webbplats (på finska).

HRI:s instruktioner för val av filformat (på finska).

Definition av informationens kvalitet

I det här avsnittet beskrivs hur kvaliteten på de datamängder som ska öppnas kan bedömas, definieras och beskrivas.

Vid bedömningen och beskrivningen av datamängdens kvalitet kan man utnyttja den offentliga förvaltningens gemensamma kvalitetskriterier och indikatorer som har utvecklats för att stöda en förbättring av kvaliteten på den offentliga förvaltningens information.

I data som beskriver datamängden, dvs. metadata, är det bra att ge en bedömning av datamängdens aktuella kvalitet inklusive möjliga svagheter. Till exempel i tjänsten avoindata.fi kan kvalitetsbedömningen av uppgifterna anges i fältet för beskrivning av datamängdens metadata eller läggas till utredningen som en separat datamängd i PDF-format. 

Det är viktigt att beakta att även om kvaliteten på datamängden som ska öppnas inte är så god som den instans som förvaltar data eller intressentgrupperna önskar, hindrar det inte nödvändigtvis att data delas. Datamängden kan delas genom att i metadata betona svagheter med anknytning till datakvaliteten.

Kvalitetskriterier för information

Under ledning av Statistikcentralen, och genom ett omfattande samarbete inom den offentliga förvaltningen, har man utvecklat en allmän Kvalitetsram för information. Arbetet har gjorts som en del av Finansministeriets projekt för att utnyttja och öppna data. Kvalitetskriterierna och indikatorerna för informationen publicerades våren 2022.

Med hjälp av kvalitetskriterierna för data kan man beskriva och bedöma kvaliteten på datamängder. De hjälper också användaren att bedöma om datamängden är av tillräckligt hög kvalitet för det avsedda användningsändamålet. På längre sikt stöder kvalitetskriterierna förbättringen av kvaliteten på datamängder och informationsresurser.

Kvalitetskriterierna är avsedda som ett flexibelt verktyg; alla kriterier eller i synnerhet alla indikatorer är inte nödvändigtvis relevanta i alla situationer eller för alla datamängder. Dessutom är det bra att observera att informationens användningsändamål påverkar vilken nivå som eftersträvas för varje kvalitetskriterium. Till exempel med tanke på aktualiteten borde informationen för ett användningsändamål uppdateras kontinuerligt (uppföljning av pandemin), medan det för den andra uppgiftens del räcker med en årlig granskning, eller mer sällan (gamla byggnaders läge). Även om kvalitetskriterierna jämte indikatorer utgör en hierarkisk struktur påverkar och länkar kvalitetskriterierna och mätarna till varandra.

Kvalitetsramens kvalitetskriterier, och i synnerhet indikatorerna för dessa, gäller strukturerade data. Kvalitetskriterierna för datamängder har med tanke på användarens perspektiv ordnats under tre frågeställningar.

Hur beskriver informationen verkligheten?

  • Aktualitet: Aktualiteten beskriver tidsdimensionen för data i datamängden. Aktualiteten är bättre ju närmare uppgiftens referenstidpunkt är nuet. Referenstidpunkten är den tidpunkt som uppgiften gäller.
  • Konsekvens (regelmässighet, logisk integritet): Konsekvens visar att datamängden är enhetlig och utan motstridigheter. Med konsekvens kan man också beskriva konsekvens mellan olika datamängder.
  • Täckning (fullständighet): Täckningen beskriver datamängdens eftersträvade tidsmässiga och regionala täckning samt de målenheter och egenskapsuppgifter som eftersträvas. Å andra sidan anger täckningen till vilka delar datamängden innehåller de eftersträvade uppgifterna.
  • Riktighet (felfrihet): Riktigheten beskriver hur uppgifterna i datamängden motsvarar verkligheten. Genom att granska uppgifternas riktighet kan man också hitta systematiska förvrängningar i datamängden.
  • Noggrannhet (inte vilseledande): Noggrannheten beskriver hur väl uppgifterna i datamängden motsvarar det som eftersträvas och hur exakt data träffar rätt.

Hur har informationen beskrivits?

  • Spårbarhet (obestridlighet): Spårbarheten visar att ändringar i datamängden och dess data kan spåras. Informationens ursprung är känt.
  • Begriplighet (tolkningsbarhet, förståelse): Begriplighet beskriver i hur stor omfattning datamängden har sådana metadata som hjälper att förstå data när de används.
  • Överensstämmelse med rekommendationerna (kompatibilitet, semantisk enhetlighet, enhetlighet): Överensstämmelse med rekommendationerna visar att datamängden och dess egenskapsdata följer kända standarder, praxis och bestämmelser och att de har angetts i samband med datamängden.

Hur kan informationen användas?

  • Maskinläsbarhet: Maskinläsbarhet beskriver om datamängden är strukturerad så att den kan behandlas maskinellt och om den kan behandlas i olika informationssystem.
  • Punktlighet (rättidighet): Punktlighet innebär att datamängden är tillgängligt vid den angivna tidpunkten och tillräckligt ofta i förhållande till de ändringar som sker i datamängden.
  • Användarrättigheter: Användarrättigheterna beskriver hur rätten att använda datamängden har definierats och vad man kan göra med materialet, dvs. för vilka ändamål datamängden kan utnyttjas. 
     

Bekanta dig närmare:

Specifikation av nyttjanderätter

I det här avsnittet beskrivs hur informationen som ska öppnas bör licensieras, dvs. hurdana användarvillkor det lönar sig att ställa för utnyttjandet av den öppna informationen.

Det finns inga officiella rekommendationer för definitionen av nyttjanderätter för datamängder som ska öppnas, men i praktiken krävs licens för öppnande av data. Det finns färdiga alternativ för licenser, av vilka man kan välja det som lämpar sig bäst för den egna datamängden.

Nyttjanderätter till data fastställs

  1. genom att välja en lämplig licens för data som berättar för dem som utnyttjar data på vilka villkor den publicerade informationen kan utnyttjas
  2. genom att beskriva licensen i metadata för den datamängd som ska publiceras. 

Hurdant användningstillstånd lönar det sig att välja för den öppnade informationen?

För att delade data ska betraktas som öppna data krävs en öppen licens, dvs. en licens som tillåter fri spridning, bearbetning och användning av datamängden för alla, även kommersiella ändamål. Utöver detta är det bra att fundera på om datamaterialets ursprung ska nämnas.

Datamängder som publiceras som öppna data licensieras med Creative Commons CC BY 4.0 eller CC0-licens. I Finland finns för närvarande ingen nationell rekommendation för licensiering av öppna datamängder inom den offentliga förvaltningen, men användningstillståndet för öppna datamängder JHS-189, som tidigare användes, rekommenderade att man använder licensen CC BY 4.0.

Värdefulla datamängder ska enligt EU:s förordning om värdefulla datamängder (2023/138) licensieras med Creative Commons CC BY 4.0- eller CC0-licens eller med någon mindre begränsande öppen licens.

Det lönar sig att använda Creative Commons-licenser, eftersom man med sådana licenser på förhand vet hur man ska gå till väga till exempel i olika tvister som gäller nyttjanderätt till data. Det är viktigt att man inte skapar licenser själv, eftersom deras rättspraxis inte kan förutses.

Användningen av kända licenser är till nytta även för dem som utnyttjar data:

  • Creative Commons licenser är internationellt kända och gör det möjligt att utnyttja data över landsgränserna.
  • Det är lättare att kombinera och vidareutnyttja data när de har likadana, bekanta användarvillkor.

De vanligaste licenserna för öppen information

Creative Commons CC0 1.0 Universal

Med CC0-licensen avstår man från alla upphovsrätter till data. Data med CC0-licens har överlåtits för helt fritt bruk för både kommersiella och icke-kommersiella ändamål. Den som utnyttjar data behöver inte uppge datas ursprung eller be om tillstånd för att använda data.

Datamängders metadata är ofta licensierade med CC0-licens. Exempelvis är tillståndet att använda metadata i tjänsten hri.fi CC0, som möjliggör automatisk kopiering av metadata till tjänsten Öppnadata.

Creative Commons Erkännande Internationell (CC BY 4.0)

Licensen CC BY 4.0 eller CC Erkännande 4.0 förpliktar den som utnyttjar data att namnge datas ursprung. Den som använder data ska ange källan, erbjuda en länk till licensen samt informera om ändringar har gjorts i data. Data med licens CC BY 4.0 kan användas fritt.

Exempel på källhänvisning

Helsinki Region Infoshare rekommenderar att använda följande källhänvisning vid utnyttjande av datamängder som publicerats i tjänsten: ”Källa: Helsingfors stads inkomster och utgifter. Materialet upprätthålls av Helsingfors stadskansli. Materialet har laddats ner från tjänsten Helsinki Region Infoshare den 15.11.2021 med licensen Creative Commons Attribution 4.0."

Mer information om Creative Commons

Creative Commons är en internationell, icke-kommersiell organisation som bidrar till att dela och använda kreativitet och information med kostnadsfria juridiska verktyg. Creative Commons avgiftsfria och lättanvända upphovsrättslicenser ger ett enkelt och standardiserat sätt att ge allmänheten rätt att på valda villkor dela och vidareanvända kreativa produkter. CC-licenserna ersätter inte upphovsrätter, utan de fungerar parallellt med upphovsrätten.

Mer information om Creative Commons-verksamheten i Finland (på finska).

Mer information om licensiering av öppen information (på engelska) i tjänsten data.europa.eu.

Creative Commons erbjuder hjälp för att välja rätt licens (på engelska).

Avoindata Note icon

Begränsning av ansvar med ansvarsfrihetsklausul

Ibland kan det utöver licensen finnas ett behov av att begränsa ansvaret i förhållande till dem som utnyttjar data med en ansvarsfrihetsklausul.

Exempel på ansvarsfrihetsklausul:

”[Organisationens namn] ansvarar inte för förluster, rättegångar, anspråk, käromål, yrkanden eller kostnader, eller skada, oavsett art, beskaffenhet eller orsak till uppkomst, som direkt eller indirekt föranletts av kontakt med [Organisationens namn] öppna data eller användning av öppna data som publicerats av [Organisationens namn].”

Beslut om att öppna information

I det här avsnittet beskrivs hur man inom organisationen kan gå till väga för att fatta beslut om att öppna information.

Det finns inga officiella rekommendationer för beslut om att öppna datamängder, utan organisationerna går i detta fall till väga i enlighet med sina egna processer. Till exempel kan personen som främjar datadelning i organisationen och dataförvaltaren fatta det slutgiltiga beslutet om att öppna datamängder som ska delas.

Enligt finsk lagstiftning är det den myndighet som i lagstiftningen har fått i uppgift att administrera informationen som beslutar om öppnandet av respektive myndighets datamängder. Institutet för hälsa och välfärd (THL) beslutar till exempel om att öppna datamängder som förvaltas av THL. I Finland finns det ingen centraliserad aktör som centraliserat fattar beslut om öppenheten i hela förvaltningens information.

Informationen öppnas för att den ska kunna utnyttjas. Ofta känner organisationerna till åtminstone några klienter som skulle kunna ha nytta av öppen information och se värde i den. Tillsammans med dem som eventuellt utnyttjar informationen lönar det sig att till exempel i en workshop bedöma möjligheterna som öppnandet av information för med sig. Som basuppgift behövs en beskrivning av vilken information organisationen skulle kunna öppna. Organisationer har ofta mycket information och endast en liten del av informationen kan öppnas på en och samma gång.

Samtidigt är det bra att besluta om hanteringen av eventuella kvarstående risker. Med kvarstående risk avses en risk eller del av en risk som förblir i kraft efter åtgärder, eller som man inte kan eller vill vidta åtgärder för. Mer information om kvarstående risker finns i publikationen Handbok för riskhantering för aktörer inom statsförvaltningen (på finska) (Finansministeriets publikationer 2023:54).

Om organisationen har för avsikt att öppna flera datamängder kan det vara nödvändigt att organisationen prioriterar ordningen för öppnandet av datamängder och utvecklingsåtgärderna.

Organisationernas praxis

Helsinki Region Infoshares praxis

Vid Helsingfors stad fattas det inget officiellt beslut om öppnandet, utan instansen som äger data fastställer vilka data som ska öppnas utan en officiell beslutsprocess. Det kommer så få Data-öppningar till HRI att öppningarna inte behöver prioriteras.

Meteorologiska institutets praxis

Vid Meteorologiska institutet är det institutets styrgrupp som beslutar om öppnande av datamängder i gränssnitt och om prioritering.

Utnyttjande av tjänsten Öppnadata

Tjänsten Öppnadata är en avgiftsfri publiceringsplattform för öppna data som publiceras i Finland. Tjänsten fungerar enligt självbetjäningsprincipen, så att varje myndighet och medborgare fritt kan utnyttja den för att öppna och utnyttja data.

Stödmaterial inom ämnet

I detta avsnitt hittar du stödmaterial med anknytning till fasens ämnen.

Utbildningar på engelska på webbplatsen data.europa.eu:

Utbildningar på finska på webbplatsen eOppiva: